Glada Änkan gör come back

 

  Presentation av ett unikt musikteaterprojekt

 

Scensällskapet i Tanum har sitt ursprung i en pensionärsförenings teaterverksamhet. Med  en ensemble bestående av enbart pensionärer, föddes idén till sånglustspelet ”Glada Änkan gör come back”, som bygger på Franz Lehárs minnesvärda operett ”Glada Änkan”.   I den nya pjäsen, skriven av Reine Olson, har rollfigurerna blivit femtio år äldre än de var i originalpjäsen. Vännerna från ungdomsåren återser varandra som pensionärer på den Pontevedrinska ambassaden i Paris. Många av de välkända och omtyckta melodierna från originalföreställningen finns fortfarande med, men texterna har anpassats till det nya librettot.

 

Pjäsen handlar alltså om Hanna Glavari, som när förra seklet var ungt lade en hel värld för sina fötter.  Man talade på den tiden om en "änkefeber" som spred sig som en farsot runt jorden.  Den speciella åkomman kännetecknades av hjärtklappning, en abnorm böjelse för musikutövning, visslande, gnolande och oro i fötter och ben!

 

Femtio år efter Hannas "ja" till greve Danilo tar paret alltså plats på scenen igen och sammanstrålar med de gamla vännerna från ungdomsåren.  Där möts Valencienne, Camille de Rosillion, paren Bogdanowitsch, Kromow, fixaren Njegus och de sex före detta grisetterna på Maxim, ”Lolo”, ”Dodo”, ”Jou-Jou”, ”Clou-Clou”, ”Margot” och ”Frou-Frou” och många fler.  Alla med bevarad livsaptit och bibehållen lust för sång och dans!

 

”Glada Änkan gör come back” har blivit en långkörare som spelats mer än sextio gånger. Gästspel har genomförts på flera platser utanför den egna kommunen, bl a på  Lisebergsteatern i Göteborg och i Haldens ärorika gamla teater i Norge. 

 

Pressrosor har under årens lopp strötts över ensemblen.  "Ett smått genialiskt grepp på den folkkära operetten", tyckte t ex Göteborgs-Posten i sin recension efter premiären.  Föreställningarna beskrivs genomgående som "glädjefulla och humoristiska".  Halden Arbeiderblad ansåg att det var ”en genistrek når Den glade enke kommer igen som glad pensionist” och att ”ensemblet gir en oppvisning i livsglede”. Vidare konstaterade man att föreställningen var ”en humoristisk reise i operettens verden der de svenske pensjonister vartet opp med både godt skuespill og gode sangprestasjoner.”